Såhär söt är jag en tisdagseftermiddag klockan 12.51.

Sonny är mästerfotografen.

Jag är ledig, Ida skaffar jobb

Sitter och utnyttjar gratis internet på Aucklands bibliotek till fullo.
Jag lyssnar på musik, kollar Family Guy, Facebook-stalkar människor, passar på att göra pappa irriterad genom att hålla Sonny vaken mitt i natten samt utnyttjar min lediga dag till att försöka göra mitt Aucklandliv mindre backpackigt och söker bostad. Jag är mig själv med andra ord; nördig men effektiv.

Ida är just nu på mitt jobb för en observationsdag och jag håller alla tummar jag har för henne, men är säker på att hon kommer få jobbet. "NO WORRIES" säger jag (även på min lediga dag, ett mycket användbart uttryck vid pin-ståndet).

Mottog just ett samtal från den lilla flamman och hon fick jobbet!
Yay, ny arbetskollega. Trevlans!

Annars händer inte så mycket.

Brendon har lämnat rum 1014 och vi kommer inte se den Kanadensiska själen förrän om några veckor, då han kommer till Auckland för en ruggby-match.
Jake fyllde 19 i söndags, så jag och Ida gav Brendon och Jake varsin t-shirt med självskriven text på. Uppskattat!

I morgon är det tillbaka till jobb. Kan jag lyckas sälja en guld-pin...? Vi satsar på det.

Min första dag på fältet sålde jag för 140 dollar, min andra dag sålde jag för 250, min tredje för 430, min fjärde för 250 och min femte (dvs. igår) för 170. Så det är en liten berg-och-dal-bane-resa. Men jag lyckades i alla fall nå målet och får min bonus. Jag tjänar ju på permission...

Det var all uppdatering för nu! Detta ska väl firas med en kaka från Mr. Higgins skulle jag tro.

Ha det så bra!

Livet är en fest, döden är pest.

Julia

Vad har egentligen hänt senaste månaden?

Varken vi eller tiden har dött.
Lite livat har det varit och vi har fått lite liv på vardagen samt tillvaron.
Lite krydda på soppan skulle man kunna uttrycka det.

Så det hela började med att vi faktiskt en gång för alla gick ut på Aucklands gator och började fiska efter jobb.
Vi fick båda napp på en Marockansk restaurang och fick provdagar att jobba.
Han hade dock endast en plats... så när sanningens ögonblick skulle komma för de två konkurrenterna sade den obekväma, sliskiga fransmannen att vi fick bestämma själva vem som jobbet skulle få.
Efter lite om och men beslutade vi att Ida skulle få jobbet, av den simpla ekonomiska anledningen.

Ida jobbade och slet i två veckors tid medan Julia och Jake desperata sprang vidare med fiskespö och mask ute på gator och mellan varven sökte jobb på Internet.

Julia fick efter någon vecka eller två lite napp och sitter nu säker med jobb som Pin-försäljare för att samla ihop pengar till de parolympiska spelen i sin första vecka på jobbet.
Numera är det Ida som tagit över fiskespöet då den Marockanska restaurangen Sahaa inte längre behöver en servitris i brist på gäster... Ingenting hon sörjer över dock, med tanke på att hennes chef, Michel var lite av en smygvåldtäcktsman med "diskreta" försök att komma så nära sina anställda som möjligt. En liten puss på munnen var ingen större match...

Mer uppdatering kommer inom kort.