Nu har vi bytt upp oss, från onda ryggar till onda nackar, från jobb i regn och lera på åkern till hemgång klockan nio, från för korta raster till muffins på jobbet..
På våra lediga dagar besöker vi det svenska kaféet i den minsta staden på jorden, samt försöker finna vägen till de vackra vattenfallen, njuter av regnbågar och funderar på vad som skall hända härnäst.
Dagarna ser i princip likadana ut:
06.30 uppstigning
07.30 skjuts till åkrarna
JOBB (Ida klipper grenar, Ellen och Julia knyter trådar på ett annat fält)
16.30 hemgång (alternativt 12.00, beroende på vädret -> biblioteket för gratis internet)
17.00 dusch
18.00 matlagning
19.00 Family Guy
20.00 TV eller kortspel
21.00 läggdags
Helgerna spenderar vi med hostelgänget, förra helgen klädde vi alla ut oss på Chris 23 årsdag.
Vi var "The Swedish rockstars".
Craig har stuckit och Marc har kommit.
så bla bla bla och lite mer blabla bla.. det ar vad som händer här borta på andra sidan jorden.. så roger out! nu ska vi äta svenska köttbullar hos vår nya vän!
Utan regn ingen båge... Regnbåge... Hehehe.
Ellen, Julia och Ida
tisdag 24 augusti 2010
måndag 9 augusti 2010
Keri Keri - dubbelt så bra
Tudi bloggen!
Nu har vi styrt kosan norrut och dragit på hjul (Ida och Hjulia) och släpat och burit (Ballen) vårt pick-o-pack till Kerikeri, så nu kan vi inte längre bara skylla på vår lathet, utan även på dålig internetåtkomlighet (om det är ett accepterat svenskt ord) när det gäller blogguppdateringen.
Så nu har vi altså lyckats lämna Auckland och lagt spriten på hyllan i en vecka, om ens det, för att satsa på en karriär ute på de ödsliga och leriga fälten. Vi har använt våra spritpengar till nya gummistövlar och satt på oss hårdhandskarna för att tjäna nya spritpengar. Nej, så illa är det inte; vi behöver pengar för att ha en Kiwi-buss-budget.
Just nu sitter vi inne på bibblan i KeriKeri, en stad så bra - they named it twice. Fast egentligen är det ganska dött, och på två minuter passerar man genom centrum om man heter Allen.. tjugo om man heter Julia och lycks gå vilse på den raka gatan..
på tal om hästar så har Ellen fått ett nytt namn här borta på andra sidan jordklotet, så från och med nu får ni kalla henne för Allen..
och på tal om föl så bröt Julia ihop totalt ute på fältet när hon blev attackerad av tusentals spindlar som krälade upp ur planteringshålen.. fast egentligen var det bara en liten svart stackars krake..
Om ni inte förstått det så jobbar vi numera ute på fält och planterar, täcker plantor och förstör ryggarna för en thaikvinna som styr oss med järnhand. Tråkigt nog vet hon varken vad effektivitet eller samarbete är, och att vi inte hör skillnad på hennes 15-åriga engelska och 61-åriga thailändska gör inte hela brödet en smula enklare. Vi gick tillbaka till kontoret och slog våra knytnävar i bordet och sa "Hör av er när vi får jobb utanför hennes läger, så vi kan koncentrera oss". Vi kallar henne nazi.
För er som inte umgåtts med Julia de senaste två veckorna, eller fyra månaderna, kan det vara lite svårt att förstå vissa delar av texten.. men försök att lägga märke till alla otroligt bra ordvitsar så går det kanske lite lättare..
Innan vi anlände till KeriKeri var vi tvugna att aktivera våra Kiwi-bussgrejer, så vi begav oss mot Mercery Bay. Väl där styrde vi, eller rättare sagt Mike, ratten till Hot Water Beach. Med oss hade vi även Mikes vännina och den goa, glada göteborgaren Fredrik. Vi grävde badhål på stranden som fylldes med kokande vatten, klättrade i berg som inga näsapor någonsin gjort tidigare och hoppade mellan klippor och stenar. Det var så vackert, underbart, härligt, fantastiskt och alldeles... alldeles... alldeles underbart... Vi kan kalla det toppen. 4 av 5 toast, kanonkul.
Trots våran kärlek till Aucklands stentrottoarer, var dessa gråa berg, blåa vatten och gröna palmer lite bättre.
Nya Zealand har ett otroligt oförutsägbart väder och denna dag på HWT, likt alla andra, började det regna i solskenet. Regn och sol resulterade i två fantastiska naturfenomen. Naturligtvis pratar vi om regnbågar. Det var två av dem, tjocka, färgglada och fulla. Mycket pride låg i dem, de lyckades även stjäla Fredriks plånbok. Kanske lyckas han finna den i slutet av regnbågen, eftersom den inte fanns någon annan stans.
Vi bjöd på thaimat, för vi är snälla. Som tack ska vi få varsin öl nästa gång vi far till götet, vilket gör hela resan till HWB värd vartenda spenderad krona, eller dollar..eller cent.. eller öre.. eller penny eller kanske till och med varje spenderad hästhov... Spot On, JuLiA...och AlLeN ;) på köpet vick vi två rejäla förkylningar och en kräkmaskin... Så medan Ida och Allen var ute i regnet och pallade apelsiner, låg Julia i sängen och spydde.. hon pallade icke följa med..
Som sagt, eller skrivit, sitter vi nu här och blickar ut över den gråa horisonten i väntan på solsken och vår då vi styr kosan mot nya äventyr här i nya zeelands djupa trollbindande skogar.. det finns ju så otroligt mycket nytt att se samt att uppleva i denna fantasivärld..som faktiskt finns på riktigt! Stewie lägger till hahahahh...
Life aint nothin but bitches n' money.
Allen och Julia (+ Ida på distans i sängen under täcket i stugan på gården på hostelområdet i KeriKeri på Nya Zeeland på nordön).
Nu har vi styrt kosan norrut och dragit på hjul (Ida och Hjulia) och släpat och burit (Ballen) vårt pick-o-pack till Kerikeri, så nu kan vi inte längre bara skylla på vår lathet, utan även på dålig internetåtkomlighet (om det är ett accepterat svenskt ord) när det gäller blogguppdateringen.
Så nu har vi altså lyckats lämna Auckland och lagt spriten på hyllan i en vecka, om ens det, för att satsa på en karriär ute på de ödsliga och leriga fälten. Vi har använt våra spritpengar till nya gummistövlar och satt på oss hårdhandskarna för att tjäna nya spritpengar. Nej, så illa är det inte; vi behöver pengar för att ha en Kiwi-buss-budget.
Just nu sitter vi inne på bibblan i KeriKeri, en stad så bra - they named it twice. Fast egentligen är det ganska dött, och på två minuter passerar man genom centrum om man heter Allen.. tjugo om man heter Julia och lycks gå vilse på den raka gatan..
på tal om hästar så har Ellen fått ett nytt namn här borta på andra sidan jordklotet, så från och med nu får ni kalla henne för Allen..
och på tal om föl så bröt Julia ihop totalt ute på fältet när hon blev attackerad av tusentals spindlar som krälade upp ur planteringshålen.. fast egentligen var det bara en liten svart stackars krake..
Om ni inte förstått det så jobbar vi numera ute på fält och planterar, täcker plantor och förstör ryggarna för en thaikvinna som styr oss med järnhand. Tråkigt nog vet hon varken vad effektivitet eller samarbete är, och att vi inte hör skillnad på hennes 15-åriga engelska och 61-åriga thailändska gör inte hela brödet en smula enklare. Vi gick tillbaka till kontoret och slog våra knytnävar i bordet och sa "Hör av er när vi får jobb utanför hennes läger, så vi kan koncentrera oss". Vi kallar henne nazi.
För er som inte umgåtts med Julia de senaste två veckorna, eller fyra månaderna, kan det vara lite svårt att förstå vissa delar av texten.. men försök att lägga märke till alla otroligt bra ordvitsar så går det kanske lite lättare..
Innan vi anlände till KeriKeri var vi tvugna att aktivera våra Kiwi-bussgrejer, så vi begav oss mot Mercery Bay. Väl där styrde vi, eller rättare sagt Mike, ratten till Hot Water Beach. Med oss hade vi även Mikes vännina och den goa, glada göteborgaren Fredrik. Vi grävde badhål på stranden som fylldes med kokande vatten, klättrade i berg som inga näsapor någonsin gjort tidigare och hoppade mellan klippor och stenar. Det var så vackert, underbart, härligt, fantastiskt och alldeles... alldeles... alldeles underbart... Vi kan kalla det toppen. 4 av 5 toast, kanonkul.
Trots våran kärlek till Aucklands stentrottoarer, var dessa gråa berg, blåa vatten och gröna palmer lite bättre.
Nya Zealand har ett otroligt oförutsägbart väder och denna dag på HWT, likt alla andra, började det regna i solskenet. Regn och sol resulterade i två fantastiska naturfenomen. Naturligtvis pratar vi om regnbågar. Det var två av dem, tjocka, färgglada och fulla. Mycket pride låg i dem, de lyckades även stjäla Fredriks plånbok. Kanske lyckas han finna den i slutet av regnbågen, eftersom den inte fanns någon annan stans.
Vi bjöd på thaimat, för vi är snälla. Som tack ska vi få varsin öl nästa gång vi far till götet, vilket gör hela resan till HWB värd vartenda spenderad krona, eller dollar..eller cent.. eller öre.. eller penny eller kanske till och med varje spenderad hästhov... Spot On, JuLiA...och AlLeN ;) på köpet vick vi två rejäla förkylningar och en kräkmaskin... Så medan Ida och Allen var ute i regnet och pallade apelsiner, låg Julia i sängen och spydde.. hon pallade icke följa med..
Som sagt, eller skrivit, sitter vi nu här och blickar ut över den gråa horisonten i väntan på solsken och vår då vi styr kosan mot nya äventyr här i nya zeelands djupa trollbindande skogar.. det finns ju så otroligt mycket nytt att se samt att uppleva i denna fantasivärld..som faktiskt finns på riktigt! Stewie lägger till hahahahh...
Life aint nothin but bitches n' money.
Allen och Julia (+ Ida på distans i sängen under täcket i stugan på gården på hostelområdet i KeriKeri på Nya Zeeland på nordön).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)