Nya Zeeland

Hello,

Nu har vi äntligen anlänt till vårt mål. Vågar dock inte kalla det slumål, eftersom vi för tillfället har exakt noll anteckningar i agendan framföver.

Det har tagit både krafter, tid och bagage att ta oss hit. Vårat plan från San Francisco till Los Angeles var två timmar försenat, vilket ledde till att vi fick hoppa på ett senare plan till Auckland, vilket ytterligare ledde till att vårt bagage fick uppleva samma resa, med senare plan till höger och framåt. Det blev en dominoeffekt och vårt bagage anländer inte förrän i morgon...
:(

Men med handbagage och ett ersättningskit bestående av en t-shirt, shampoo, nagelfil, tandborste... -You name it!- sitter vi i säkra händer på ACB, vårt lilla hostel och vet fortfarande inte vad som komma skall (förutom bagaget).

Till flygplatsen tog vi oss via bil. Vår kära vän Danny ställde upp och körde oss.
Han är nog den bästa människan i världen (eftersom han är påväg mot Europa, sådär i lagom tid för att missa oss, var nog kanske därför han så gladeligen vägledde oss till andra sidan världen).

Hur som helst, här är vi. Säkra. I Nya Zeeland.

Nu återstår bara jobbsökandet!

"En personlighet ligger inte i en väska,
den sitter i själen"

Julia och Ida

Santa Rosa, Kalifornien

Händelserikt.

Sitter bkevämt i stolen och blickar tillbaka på dessa veckor som gått.

Tiden går snabbt när man har kul.

Så sant som det är skrivet. Vi har avnjutit mycket tid med vänner och familj, samtidigt som vi vekrligen vilat ut och tagit det lugnt. Egentligen kan man fråga sig hur vi har hunnit med så mycket, trots att sängen varit vår bästa vän.

Vi har hunnit besöka San Fransisco by night, träffa kompisar i Davis och passat på att uppleva College-party på picknick-day, vi har besökt alla som finns att träffa i Chico (Wyatt, Mia, Sara...), vi har besökt Petaluma för en baby-shower och bara träffat folk som vi bör se.

Allt har varit händelserikt och vi njuter av den lilla Kalifornia-solen som tittar fram mellan varven av målnighet och regn. Vädret här är ungefär lika oförutsägbart som hemma i Sverige, som det låter på pålitliga(?) källor. Nu kikar i alla fall solen fram.

Nu ska vi iväg och shoppa lite i downtown-mallet. Sen bär det av till en traditionell folkdans med Dannys pappa, och självklart Danny, sen får vi se om Elke följer med eller inte.

I morgon ska vi avnjuta en heldag med Elke, kanske bär det av till stranden eller San Francisco.

Ha det bra så länge!

Om ingenting existerar, vad kan man då kalla verklighet?

Julia och Ida

Santa Rosa, Kalifornien (12 april 2010)

Vår resa till Santa Rosa

Så vi tog vårt pick-o-pack och satte oss på bussen mot Miami.
Tog oss cirka fem timmar, men är inte ens att jämföra med vårt väntande på flygplatsen i Miami...
Vi åkte till Miami en dag tidigare än flyget som skulle ta oss till Kalifornien skulle lyfta från Floridiansk mark.
Förmodligen ett av våra bästa drag hittills, tyckte vi.
Uppenbarligen det sämsta draget hittills och förevigt om praktiken får tala.
Vi bestämde oss för att utforska Miami by night, men kom på att Julias ålder satte käppar i hjulen. Inte bra...
Vi tog bussen in till stan, trots alla varnande fingrar om att två unga, svenska flickor inte bör vara ute i Miami på natten, ensamma.
Vi är ju trots allt unga och dumma.
Vi gjorde lite fönstershopping och bestämde oss för att vara lydiga och åkte tillbaka till flygplatsen i hopp om att ta oss till Miami beach dagen efter.
Väl på flygplatsen försökte vi få oss lite sömn. Vi frös. Vi läste tidningar. Vi köpte pysselböcker. Vi pysslade. Vi försökte sova igen. Vi frös. Vi köpte varm choklad. Vi kunde inte sova.
Vi vandrande i livets mysiterium runt på flygplatsen och undrade om det en dag skulle bli någonting av oss.
Då mötte vi en man, en man som skulle förändra vår syn på gryningen.
Han berättade om sitt liv för oss och vi vaknade till ordentligt och bad om första, bästa stand-by-biljett till San Fransisco.
Miami beach var inte längre första prioritet.
Vi kunde bara tacka gudarna att vi kom med planet.
Det var då vi kom på att otur förföljer oss.
Elke visste inte att vi skulle vara 5 timmar för tidiga.
Där stod vi ensamma och förvirrade i San Fransisco.
Till slut fick vi tag på Elke och tog bussen till Snata Rosa.
Vårt resesällskap var en annan Santa Rosa-bo. Mycket trevlig ung man i sina bästa år.
Väl i Santa Rosa har vi en lång tid att gå.
Uppdatering kommer snarast. För er som har tillgång finns bilder på Facebook. För er andra kommer det snarast.
Ha det bra så länge.

Lev i nuet. Gårdagen har redan blivit nuad.

Julia och Ida

Santa Rosa, Kalifornien

Vi tog oss till Santa Rosa, via Miami.
I ur och skur och självklart i dummares tecken.

Orlando, Florida (5 april 2010)

And we're out!

Så var det dags att packa resväskorna igen och lämna denna underbara tid i solen med kjolen, bränna och poolen.

Vad kommer vi att minnas mest av från Orlando?

* "Heeey, u guys wanna go for a riiide? Its so much fun. Oh, u guys are totally missing out!" Den mörka och gälla rösten kommer eka för all framtid i våra (mar)drömmar när vi tänker på vår drömattraktion.
* Golden Corral!
* Old Town :)
* Discounttickets... åh, hur skulle vår tighta budget sett ut utan dessa? Skulle vi klara oss till Nya Zeeland?
* Våra kanadicker (som vi för övrigt dissade när jacuzzi kom på tal)
* Poolen!
* Sänghoppning!
* Disney Channel! Vad skulle vi ta oss till utan Zack and Cody??! Eller Bilar?
* Idas välinvigda säng... Knarrade som gungstolen som gungar gung... gung...eh, gung...
* Nikki!!! Med sin pipiga röst och godhjärtade insats att hjälpa oss att komma till Miami.
* "Kulglass", den var både kul och god.
* Illaluktande armhålor.
* Fotografering! (Och ja, det kommer bildregn...inom snar framtid. Så håll ut och ta fram paraplyet våra kära vänner).
* Massa annat som inte ni vet om!!!! (hehehehehe, vi har gjort massa, alot, mucho, beaucoup, graanndeeeeeee, groos, muuja...)

Vi har ätit... mycket? lite? nyttigt? onyttigt? Bilder får visa.
Vi har kul.
Och i morgon lyder den dagliga sången "I'm in Miami, biiiiiatch!"

Vi tackar för denna gången.

"Den verkliga upptäcksresan består inte i att söka nya landskap, utan i att se saker med nya ögon."

Julia och Ida

Orlando, Florida (3 april 2010)

Att utforska Orlando

När man söker en helt vanlig livsmedelsbutik kam man finna allt möjligt skoj, förutom en helt vanlig livsmedelsbutik.

Man kan finna det absolut billigaste sättet att ta sig från Orlando till Miami; en bussresa för endast 60 dollar.
Man kan finna en glass som påminner om ett pärlset, men smakar glass.
Man kan finna en nagelsalong.
Man kan finna ett tivoli.
Man kan finna två dagars underhållning.
Och ja, det var värt promenaden, vi kom ju trots allt hem med glass, chips och en hel veckoplanering.

Våra dagar av poolhäng består, men man kan säga att vi dessutom har tagit fram glasyren och livat upp vardagen lite.
I tisdags tog vi oss iväg till ett shoppingcenter som var en större besvikelse än den trånga och varma bussresan dit.
Men den kostade trots allt lika mycket som bussresan själv... ingenting.
Så det var inget större slöseri på annat än tid.
Vi har fixat våra naglar, både tår- och finger.
Julias tånaglar blev fina, men ska man vara fin får man lida pin... med egna ord gick hon igenom en tortyr.
Fredagskvällen spenderades på Old Town tivolit bland tutande bilar och skrikande barn.
Vi skrattade mer än barnen, även på tekopparna och "nyckelpigan".
Nu har vi bara två dagar kvar i Orlando, dessa ska spenderas vid poolen och stekarna lär bli rödare än de färska tomaterna på Golden Corral som vi nu ska äta upp oss på.
Man kan kalla det vårt nya hak.
Guld värt!

Ett gott skratt förlänger livet!

Julia och Ida

Orlando, Florida (31 mars 2010)

Pizzadejt i Orlando

Solen har skinit hela dagen och vi har bränt oss, trots att vi smörjde in oss ordentligt (trodde vi). Man ser väldigt tydligt på våra stackars brända kroppar vart vi missat med solkrämen.
Så imorn blir det att smörja varenda centimeter.
Dagen spenderades i solen framför poolen.
Vi åt lite på Starbucks och handlade dyr frukt.
USA vill inte vara nyttiga.
Dem vill bli feta för frukten vi köpte var 3 ggr så dyrt till skillnad från allt annat onyttigt.
Kvällen spenderades med våra kanadicker.
Vi åt på ett pizzaställe som heter Cici´s pizza.
Det var pizza upp över öronen i alla dess smaker.
Efter att vi fyllt våra magar med en massa pizza och andra onyttigheter bar det av till Disney Worlds biograf där vi blev bjudna på Alice i underlandet (3D) av våra trevliga kanadensare.
Nu ligger vi i sängarna på vårt hotellrum och tittar på TV och ska snart sova.
Imorn blir det lite mer poolhäng och mer upptäcktsfärder.


"Rödhet eller glödhet, det är frågan"

Ida och Julia

Florida, Orlando (29 mars 2010)

Bussresan hit

Glömde berätta hur vi kom hit till hotellet...
När vi klivit av planet och hämtat våra väskor så det dags att finna bästa sätt att komma till vårt hotell.
Vi fann en "Shuttle" som skulle ta oss till hotellet för endast 20 dollar/ pers.
Vi bokade detta och satte oss snällt och väntade på en bänk i den ljumna Orlando natten.
Allt gick som det skulle, vår buss kom och hämtade oss.
Vår shuttle gjorde två stopp och hämtade upp fler personer, varav två pratglada yankees.
När endast vi återstod på bussen så pratade vi med vår chaufför som undrade om poliserna och fängelserna i sverige.
Sedan kom det fram att vår käre chaufför, 23 år gammal, själv hade suttit inne en tid.
Trevligt tänkte vi och började fundera på hur pass nära vi var vårt hotell, eller om han ens skulle ta oss dit...
Men han skötte sitt jobb väl och vi kom välbehållna fram till vårt hotell.
Mestadels av vår dyrbara tid här på hotellet har spenderats vid hotelldisken.
Vi har flygbiljetter bokade från Miami till San Fransisco och frågan är hur vi ska ta oss till miami på billigaste sätt.
Så vi har fått hjälp av snälla tant Nikki som med sin pipiga och pratglada stämma ringt en massa samtal åt oss.
Idag fick vi även hjälp av 2 gentlemän från Kanada, som vi för övrigt ska avnjutra en härlig pianomiddag med imorn kväll.
Dem hjälpte oss att hitta flygbiljetter från Orlando till Miami.
Så den 5e bär det av till Miami för lite strandhäng på South beach.
Dagen har spenderats på Golden Corall, där vi ätit buffé.
Så nu är våra magar fulla och belåtna.
Vi har utforskat staden lite och nu ska vi ner till poolen och slappa lite eftersom vädret börjar bli bättre. :)

Simma lungt våra kära vänner.

/Ida och Julia

Orlando, Florida (Första dagen)

Om det är för bra för att vara sant är det troligtvis det också!
Allt var perfekt, billigt bra hotell med varsin dubbelsäng, egen toalett och dusch, trådlöst internet på rummet och pool utanför dörren.
Dessutom ingick det gratis frukost...
Men frukosten var en VÄLDIG besvikelse, den bestod av 4 munkar, lika små som bebismunkarna på finlandsfärgan, inslaget i plast.
Och till det, juice från automat som smakar mest vatten.
Lite otur med vädret, det blåser, fast denna gång varma vindar. ;)
Annars e allt bra.
Planen just nu är att stanna här och skippa Miami.
Vi åker bara till miami för att flyga vidare till Santa Rosa.
Idag tänkte vi gå runt och checka in staden, se vad som går att hitta på.
Ta det lite lungt med andra ord.

"Carpe diem, fånga dagen"

/Ida och Julia

Orlando, Florida

Så kom Ida till New York, utfrågad och outvilad...
Liten ensam själ i det stora äpplet.
Och så kom Julia, lämnad av familjen och rädd för vad som komma skulle.
Dessa två själar fann varandra på terminal B.
"Ska vi resa lite?" frågade den ene,
"Varför inte." svarade den andre och så bar de sig iväg, tillsmmans, på utflykt.
Nu har dessa två tösar lyckats ta sig (oskadda) till Orlando.
Nu återstår bara resan till hotellet, sen är det bara att njuta av Florida-värmen som vi inte lyckades få i New York.
Trots blåsten, krångel med bankomatkort, kylan och de trånga hotellutrymmet kämpade vi oss över Brooklyn bridge, kämpade oss genom Central Park och klagade inte över något annat än blåsten.
Vi var glada :)
Det är vi än, det kommer vi förbli och vi är fortfarande förvirrade.

Vad kommer det bli av oss egentligen?

New York, USA (sista kvällen med familjen)

Så har vi hunnit shoppa lite mer, gått lite mer (plånboken svider lika mycket som fötterna), gått på ett roligt museum (Museum Of Modern Art) med nakna människor, vacker/ful/stilren/kladdig konst och "konst", gått i central park, besökt frihetsgudinnan, besökt ground zero (som för övrigt var lika ointressant som namnet bokstavligen uppmanar om), besökt ett brandkårsmuseum och gått på ännu en ishockeymatch sen rocktouren i lördags.
Och ja, det där var en mening på 68 ord (om jag inte lyckades tapp tärkningen efter 20 ord). Första hockeymatchen förlorade New York Rangers mot St. Louis med 4-3 och Lundquist "sucked" enlligt pappa, men kvällens match mot Islanders höll han 0:an och Rangers lyckades pucka in 5 mål.
Det var en upplevelse att åskåda en amerikanks hockeymatch med fans inte lika hulliganiska som de svenska, men ändock lika patriotiska -om inte mer.Mamma har dessutom lämnat "ungdomen" och mött mellanåldern (om vi utgår från att alla blir 100).
Det firades med presenter, champagne som Sonny svep i ett och fin middag på Italiensk restaurang efter önskemål.
Men nu är det slut på det roliga för min del (och alla andras) och allvaret börjar...

Vi ses i morgon Ida!
Vi sesnär vi ses familjen...

PEACE

New York, USA

Äventyret fortsätter.

I väntan på rockturen tänker jag igenom de föregående dagarna i staterna och mycket har vi hunnit med och har slösat.
Vi har utforskat utsikten från Empire State Building, som för att få en liten översikt över New York och det var lika häftigt därifrån som att titta upp på de höga byggnaderna från gatorna.
Vi har dessutom gått en intressant mattur i "en annan del av New York", platsen påminnde mig om Provence eller vilken annan liten by som helst.
Man kan kalla platsen "den bruna delen av NY", eftersom alla bruna gatuskyltar symboliserade historia.
Vi fick smakprov på mycket mat och "smakprov" innebar en pizzaslice, förrätt, "liten" cookie... Mätta och belåtna återvände vi till kärnan av äpplet.
Precis som maten inte sviker oss gör inte plånböckerna det heller.
Shoppingen går inte att klaga på.
Trots att Woodbury Outlet var lite av en besvikelse går det bara inte att lämna Broadway tomhänt.
Vädret är också på vår sida.

Turister i t-shirts!

Peace

New York, USA

Shoofrizzle!

Nu har jag lämnat gamlingarna och bakelserna bakom mig och blivit arbetslös.
Jag tyckte att New York lät mer spännande och tog planet dit.
Storstaden är minst sagt stor och häftig.
I skrivande stund befinner jag mig på det häftiga applestore och ockuperar en dator med min 49åriga mamma och fysiskt aktiva lillebror.
Flygresan hit gick smärtfritt och bra med filmer och spel på planet.
Resan har bara börjat och så har även bloggandet!
Vi hörs snart igen för mer uppdateringar.
Oj, nu kom även min nyfikna storebror...

Julia

Ny bloggadress

Hej alla glada!

Vi har nu lämnat resdagboken bakom oss och startat ett nytt kapitel i bloggvärlden.
Vi bestämde oss helt enkelt för att gå över gränsen och gå lite wild and crazy, eftersom ingenting verkar gå oss vägen.

Vi publicerar alla tidigare och kommande inlägg här, eftersom resdagboken, efter lite klagomål, inte är top notch... Håller helt enkelt inte vår standard.... Hehe. He. He.

Vi hoppas nu på en mer lyckad bloggresa här på blogspot.com (The spot to be).

Bilder och inlägg kommer altså upp inom snar framtid.

Nu är det däremot upp till er själva att lista ut när vi uppdaterar denna sida.

Lycka till.

Livet är en fest. Och du är bjuden.