Santa Rosa, Kalifornien (12 april 2010)

Vår resa till Santa Rosa

Så vi tog vårt pick-o-pack och satte oss på bussen mot Miami.
Tog oss cirka fem timmar, men är inte ens att jämföra med vårt väntande på flygplatsen i Miami...
Vi åkte till Miami en dag tidigare än flyget som skulle ta oss till Kalifornien skulle lyfta från Floridiansk mark.
Förmodligen ett av våra bästa drag hittills, tyckte vi.
Uppenbarligen det sämsta draget hittills och förevigt om praktiken får tala.
Vi bestämde oss för att utforska Miami by night, men kom på att Julias ålder satte käppar i hjulen. Inte bra...
Vi tog bussen in till stan, trots alla varnande fingrar om att två unga, svenska flickor inte bör vara ute i Miami på natten, ensamma.
Vi är ju trots allt unga och dumma.
Vi gjorde lite fönstershopping och bestämde oss för att vara lydiga och åkte tillbaka till flygplatsen i hopp om att ta oss till Miami beach dagen efter.
Väl på flygplatsen försökte vi få oss lite sömn. Vi frös. Vi läste tidningar. Vi köpte pysselböcker. Vi pysslade. Vi försökte sova igen. Vi frös. Vi köpte varm choklad. Vi kunde inte sova.
Vi vandrande i livets mysiterium runt på flygplatsen och undrade om det en dag skulle bli någonting av oss.
Då mötte vi en man, en man som skulle förändra vår syn på gryningen.
Han berättade om sitt liv för oss och vi vaknade till ordentligt och bad om första, bästa stand-by-biljett till San Fransisco.
Miami beach var inte längre första prioritet.
Vi kunde bara tacka gudarna att vi kom med planet.
Det var då vi kom på att otur förföljer oss.
Elke visste inte att vi skulle vara 5 timmar för tidiga.
Där stod vi ensamma och förvirrade i San Fransisco.
Till slut fick vi tag på Elke och tog bussen till Snata Rosa.
Vårt resesällskap var en annan Santa Rosa-bo. Mycket trevlig ung man i sina bästa år.
Väl i Santa Rosa har vi en lång tid att gå.
Uppdatering kommer snarast. För er som har tillgång finns bilder på Facebook. För er andra kommer det snarast.
Ha det bra så länge.

Lev i nuet. Gårdagen har redan blivit nuad.

Julia och Ida